Hatten av för alla som gör klassikern!

Jaha, Lidingöloppet var lite tuffare än Vansbro! Jag bröt efter 2 mil. Magen gjorde fruktansvärt ont men sen så fanns inte motivationen där! Att göra klassikern på ren vilja gick inte - i alla fall inte med min vilja! Men som sagt var, om motivationen att klara det varit lite större så kanske..

Igår när jag gick av efter 2 mil var jag nöjd! Kände att jag försökt och tanken inte är att världens tuffaste terränglopp ska kunna genomföras på vilja! Jag var inte ett dugg avundsjuk på Jennie som klarade loppet med bravur på 3 timmar och 27 minuter!!!

Idag däremot... så funderar jag, hade jag inte kunnat pressa mig lite till?

Fick inga skoskav men kommer tappa en tånagel och många av de andra kommer bli blå.. träningsverken är hanterbar idag men vi får se hur det känns imorgon...hihi

Grym kommentar Anders!

"fyfan... om du har hemoglobinbrist så blir det alltså som att springa lidingöloppet fast som höghöjdsträning antar jag... Det är kärvt!"

För att följas upp med:

"det finns flera lidingölopp men bara en av dig"

Blodbrist/vitamin B12-brist

Var hos läkaren idag, han var orolig över min låga halt av B12. Fick ytterliggare en remiss och sen ska jag tillbaka till honom igen.

Förstod inte riktigt vad han sa då han bröt på tyska och använde väldigt fina ord... men sen stod det ju på namnskylten att han var professor också - dvs. han är förlåten!
Istället gick jag nu in på den mycket vetenskapliga sidan netdoktor.se:

Vad är B12 brist?
Med blodbrist (anemi) menas brist på blodfärgämnet hemoglobin (Hb) i de röda blodkropparna, som cirkulerar i kroppen. Hemoglobinet svarar för transporten av syre från lungorna ut till kroppens celler. Cellerna använder syret i ämnesomsättningen, som ger oss energi.

Vilka är symtomen vid brist på vitamin B12?
Symptomen kommer ofta smygande, de första är ofta trötthet, svaghet och yrsel. Vid blodbrist uppträder andnöd och hjärtklappning vid kroppsansträngning. Vid mera uttalad blodbrist uppträder kärlkramp, och smärtor i benen (claudicatio intermittens) lättare hos patienter med dessa tillstånd.

Vitamin B12 är också viktigt för nervsystemet. Brist på vitamin B12 kan därför även ge påverkan på nervsystemet, hos en del personer kan symptom från nervsystemet uppträda innan blodbrist har utvecklats, till exempel: Försämrad känsel, nedsatt vibrationssinne, stickningar, pirrningar framför allt i händer och fötter. Svårigheter med gång och balans.
Psykiska symptom, som försämrat minne, depression och demens.

VAD mer behöver jag säga än "Vid blodbrist uppträder andnöd och hjärtklappning vid kroppsansträngning". Glömde faktiskt att fråga läkaren om vad han tyckte om att springa Lindingöloppet... det man inte vet lider man inte av... eller?

Sista rycket?

Tänkte prova att springa 2 mil inför loppet och se om det överhuvudtaget är möjligt att ta sig i mål då. Fixar jag inte det så är det ganska självklart att jag inte ska springa. Men min moster (som kan sådant här) har någon gång sagt att man inte ska träna så tätt in på ett lopp... jaja..

Frågade därför Jennies expert om jag kunde springa 2 mil imorgon som test, detta är svaret från Jennie: (OBS! Hon skriker inte åt dig, hon kan inte bara ändra till små bokstäver) "JA DET ÄR FÖR SENT HÖGST 6KM NU SKA KRAFTERNA SPARAS TILL LOPPET"

Oki, snacka om att jag har sparat mina krafter - ända sedan i juli... Var ute och gick idag och prövade då att springa i uppförsbackarna, men jag glömmer jämt att andas i uppförsbackar så det gick väl inte så bra... men nu är det för sent att göra något - VILA sig i form - det gillar jag. Lite spring i benen känner jag ändå... lite laddad...

En sak till - jag tar mig inte hem från Stockholm, tåget går 19.07, buss går 18.30. OM (STARK betoning på OM) jag springer (räknar då med maxtid) så kommer jag inte hinna in i mål OCH ta mig till Centralen för att hinna med tåg/buss för att komma tillbaka till Örebro - snacka om stressmoment. I och för sig så är det en anledning att springa ännu fortare därute i spåret... "ursäkta ursäkta, ur spår, jag ska med ett tåg.... "

Positivismen flödar

I tidningen "I Form" hade man listat saker att tänka på när man skulle springa, detta var första punkten:

1. Var realistisk
Sänk ambitionsnivån något. Är du ovan att springa, kan du glömma allt om att springa ett maraton efter bara några månaders träning. Tänk på att det kan ta flera år att vänja kroppen vid att löpa. Det är viktigt att lyssna på kroppens signaler, glöm inte att smärta är ett tecken på att något är fel och då är en paus aldrig fel.

Jojo, hur är det då om man inte tränat alls inför något som många löpare säger är värre än ett maraton.

"Ett Lidingölopp ska ju vara kärvt"

Nu har jag fått hem information om nästa veckas Lidingölopp i brevlådan.
Det första man möts av är rubriken "Ett Lidingölopp ska ju vara krävt", men herregud så positiv man kan vara! Fortsätter man läsa så står det faktiskt mer om hur man ska gå till väga om (valde allt ett tag mellan orden "om" och "när"...) man bryter loppet än hur man går tillväga när man kommit i mål. Satan så positiv ledning! Det är ju inte så att jag ska till månen!

TROTS att jag har fem olika läkarbesök i nästa vecka för att utreda min lilla mage (oki, lilla lät bättre att skriva än "stora") så blir jag ännu mer sugen på att springa nu. Om någon frågat mig igår - då jag inte läst broschyren - hade jag svarat att jag har en grymt bra anledning att INTE springa - magen, vilket har resulterat i att jag inte tränat... alls...sen i juli..... Men nu vill jag bevisa att det åtminstone går att försöka ta sig i mål utan att tränat ihjäl sig på vägen dit. Med största sannolikhet får de som tränat en trevligare upplevelse än vad jag lär få! Om inte läkarna säger att jag måste ta det lugnt så ska jag nog satan försöka ta mig till starten.

Min älskade Jennie säger att om jag bara lyckas ta mig till starten så kommer jag absolut att lyckas ta mig i mål. Hon är snäll hon! DÄR är någon som de andra motionärerna får se upp för - hon har tränat!

Sjuk!

Insåg nyss att jag varit konstant sjuk sedan i juli.
Det är något fel med min mage, än har de dock "bara" hittat B12 brist vilket innebär att kroppen inte har den cellförnyelse som krävs och jag blir trött och andfådd. Detta i sig tror de dock inte är grunden till min buksmärta (låter allvarligare än "ont i magen"). Jag har en ny läkartid med ngn specialist på mag och tarm avdelningen om en vecka.

Blir jag inte bättre så är Lidingöloppet i stooooor fara! Suger eftersom jag vill göra klassikern!

När lusten faller på...

Ja, träna skulle jag ju göra när lusten faller på - men när gör den det?
Insett att det kanske är bättre sent än aldrig, vore kanske bra att springa lite innan Lidingöloppet! Hm, pepping behövs - mycket sådan!

Har iaf fått reda på att det inte var något större fel på mitt hjärta som en läkare trodde, då hade jag iaf en mycket legitim anledning att inte träna. Skönt att veta att inget var fel, ursäkterna är slut - dags att ge sig ut!

Träningsvärk

OM jag har...

Herregud dagen efter mitt motionsryck kändes det rejält i ljumskarna, nu har värken dock krupit nedåt till låren. Så fort jag varit still ett tag gör det djävulskt ont när jag börjar röra på mig. När jag går ser det säkerligen ut som att jag skitit på mig...

Trots det är känslan skön - jag ska köra milen snart igen - men inte idag... snart...

Milen

Jepp, nu har jag sprungit milen - för första gången i hela mitt liv! Tidigare har jag inte sprungit längre än 5 km så det är iaf en fördubbling...

Bestämde mig för att jag skulle bara springa när jag själv kände att jag hade lust - typ aldrig, utan tänkte att tar jag mig runt Vansbro kämpar jag mig ju igenom Lidingö - om än med lite promenad stråkar... Idag efter jobbet kände jag dock att det var perfekt löparväder - bara att köra när lusten väl faller in!

Så jag gav mig iväg i spåret (ett spår jag aldrig sprungit tidigare) och kämpar på, det känns faktiskt bra och fötterna pinnar på av sig själva.. det går inte fort men det går! Däremot tar skyltarna plötsligt slut efter ca 2 kilometer, undrar var skjutton jag är och börjar så sakta fundera på om jag inte har sprungit fel - för nu måste jag väl ha sprungit lite väl långt. Ser en motionstavla och kollar in den - satan då, jag var på rätt spår och hade bara kommit halvvägs, bara att pinna på då. Lite håll kom oxå - vad nu det beror på - men då sprang jag ett tag med armarna upp i vädret för att hoppas att det skulle ge kroppen mer syre (om nu håll beror på syrebrist) det gick iaf över efter ett tag...vad det måste ha sett ut -tur att jag inte mötte någon...

Ska motvilligt erkänna att jag faktiskt gick ett par gånger (skäms) men inte mer än så, trots att tröttheten var märkbar och jag inte hade en aning om var jag var så kändes det bra... Ungefär tills dess att jag kände doften av bullar... hallå..snacka om elakt. Mådde faktiskt mest illa av doften, även om jag älskar allt som innehåller socker, så passade det inte i löparspåret.

Med en kilometer kvar till mål kom mjölksyran, blev helt stum i benen och orkade knappt lyfta dem över marken - kändes som om jag stod på stället och sprang. Men så lätt ger jag mig inte utan såg det som en bra erfarenhet - bekämpa mjölksyran! Kämpade på men snubblade på en rot inför fem mycket förvånade stavgångare... herregud, skrapsår och blod till trots var det bara att resa sig upp, le lite och springa vidare... Inte heller det var menat för andras ögon...

Tog mig iaf i mål, tyvärr på en otäckt dålig tid ca 1 timme och 15 minuter... men jag kom iaf i mål! När jag skulle gå uppför mina tre trappor i lägenheten fick jag krampkänningar de sista stegen på varje avsats. Även det såg jag som en bra erfarenhet men log lite åt den skumma känslan och tänkte att det var tur att jag var hemma - motionärerna runt omkring mig har sett tillräckligt idag- de behövde inte chockas med denna upplevelse oxå...

Kanske ses vi ute i löparspåret på Fredag - om lusten faller in?

Vansbro - KLART!

HA! Där fick alla Ni som inte trodde på mig!
Tyvärr börjar dock nästa kommentar hagla "men Vansbro är ju det lättaste". Jajaja, låt mig njuta någon dag till så ska jag ta tag i lidingöloppet sen!

Tyvärr kan jag inte lägga till några bilder idag då sladden som ska vara mellan datorn och kameran är kvarglömd hemma hos mina föräldrar...men knäpptes gjorde det - så de kommer.

På lördag förmiddag drog jag och Jennie upp mot Vansbro, efter en underbar fikapaus där Jennie serverade plättar med socker... hallå kan man få en bättre start? När vi kom upp till Vansbro hämtade vi ut våra startbevis och jag köpte mitt ullfett. Därefter åkte vi upp till Malung för att hälsa på en av Jennies gamla klasskamrater. Väl där fick vi se Malungs enda trafikljus, höra att Konsum varit tvungna att lägga ner och dessutom blev vi informerade om att poliserna i Malung inte vågade sätta dit ortsborna...snacka om effektiva... På ca 15 minuter hade vi sett Malung! Trots snabbvisiten var det trevligt att ha sett "byn" och dess förberedelse inför dansbands veckan där nu v 29.

I Vansbro skulle vi, som tidigare nämnts, sova i "masslogi med hårt underlag". Jo då... det var jag och Jennie och ungefär tio ogenerade karlar (i 45-års åldern) som sov med Y-front och utan täcke... När vi kom tillbaka efter att kollat på starten fick vi även "nöjet" att se 10 karlar i Y-front smeta in sig med vaselin... usch, det minnet kommer sitta kvar länge.

Klockan 12.30 gick min start, det var lite nervöst men mestadels fokuserat - mer fokuserat än vad jag någonsin trodde. Jag startade ifrån andra sidan av älven (man får välja) allt för att slippa få sparkar i magen vid starten. Då jag samtalat lite med en dam på älvkanten tänkte jag att henne hänger jag på... efter max 400 meter insåg jag att det här skulle inte gå, det kändes som att jag aldrig skulle ta mig i mål. Jag insåg att jag gått ut för hårt och bestämde mig för att släppa henne och simma min egen takt. Efter 1 km hade det gått 25 minuter, en helt ok takt tyckte jag och fortsatte mala på. När jag simmat 2 km insåg jag att jag hade rejält med krafter kvar och tänkte - nu kör jag! Ca 200 meter senare började det bli motströms - det kändes. Tyvärr verkade fler än jag tycka det så det var otäckt mycket människor som skulle simma på en begränsad yta, dvs. trång med mycket sparkar! Flera fick plockas upp på bryggorna då de hade kramp och fick därefter lite massage och vissa hoppade i igen. Själv blev jag lite irriterad över att det gick så långsamt och att folk simmade i bredd och tänkte - nu jäklar simmar jag om - vilket var lättare sagt än gjort. När man hamnade ute i älven blev det rejält mycket mer strömt och nästan en omöjlighet att ta sig om tre på bredd... jag fick försöka ta de luckor som uppkom och mala på. När målet väl hägrade tänkte jag och en annan simmare, som sporrade varandra lite, ta en spurt - efter ca 20 meter insåg vi att det var lönlöst... orken fanns inte. När vi i alla fall kom så nära målet så att han såg vad klockan var fick det bära eller brista vi skulle in på under 1,5 timmar... jo då - 1 timme och 27 minuter senare klev jag något vingligt upp ur Vanån, jag fixade det!

Det var inte så svårt som jag trodde. Kylan var inga problem då jag hade halv våtdräkt och ullfett på benen och vaselin på armarna. Det här kan jag göra igen - men då ska jag prova utan våtdräkt och en tid på under 1 timme och 15 minuter... hahaha... ja ja ja, NÄR sa jag aldrig.

Att sen få höra att Vansbro är det lättaste i klassikern är kanske inte det roligaste ändå... men det klart 1,5 timmar i vattnet, 3 timmar i spåret, 12 timmar i skidspåret och 30 timmar på cykel sadeln... det kanske säger sig självt...

Nästa stopp är alltså Lidingöloppet i slutet av september, motivationen inför det loppet är noll och jag har inte tagit ett löpsteg på flera månader... Ser inte så ljust ut med andra ord. Men jag provar, fixar jag inte Lidingöloppet så får jag helt enkelt ta Stockholms Maran nästa år... jippi...

Tipsen bland alla motionärer haglade dock - alla kan nämligen allt!
- Vaselin under våtdräkten, "man blir blöt även där".
- Gå uppför Abborebacken, "det är bara eliten som springer uppför den".
- Inga underkläder under cykelbyxorna, de skaver.
- Kör St Eriksloppet på skidor 2 veckor före Vasaloppet, fixar man inte Vasan är klassikern ändå klar.
- Kör som nybörjare (eller den som gör klassikern) inte Vasaloppet utan öppetspår.

Jo då, vissa tips kan man nog ta till sig, vissa andra tips som gavs ska nog tas med en ännu större nypa salt!

Prövade våtdräkten

I fredags var det dags att testa våtdräkten i Hjälmarens böljande vågor... (jajaja - även kallad dypöl) Eftersom jag aldrig tidigare haft våtdräkt ville jag testa känslan, den var faktiskt riktigt skum - men efter ett tag så kändes det helt ok.

Däremot kändes simningen urusel - efter att simmat max 50 meter var jag helt slut och undrade hur i helsike jag skulle orka simma vansbro om en vecka... Det värsta var absolut stelheten i armarna men konditionen är allt annat än bra. Förstår fortfarande inte hur 3 km ska gå men inser att det är för sent att träna nu. Skulle jag övningssimma nu tror jag själv att jag kommer inse att det inte går. Nej nu jäklar biter vi ihop och hoppas på att motivationen kommer på söndag nästa vecka.

Själv tror jag att Vansbro är det lättaste så min tanke är att om jag inte fixar Vansbro så kommer jag inte fixa de andra delarna i klassikern heller och då ger jag upp! Fixar jag inte Vansbro kommer jag alltså lägga ner (mar-)drömmen om en klassiker...

Snart dags för Vansbro

Ha, det trodde Ni inte!

Med tanke på bloggens dåliga uppdatering trodde de flesta att nu jäklar skiter majsan i klassikern. Fel fel fel fel, jag har "bara" slutat och träna och bestämt mig för att det banne mig ska gå på ren vilja! Hm... ingen som dock verkar tycka att det är en bra idé..



Idag är det ca 1,5 vecka till Vansbrosimmet går av stapeln - då jag aldrig tidigare simmat 3 km tänkte jag så här en dryg vecka innan kolla hur det känns... (Ehhh bättre sent än aldrig!) Men tyvärr blev det inget av - på sommaren stängde de tidigare. Slutar dock något tidigare på fredag så jag drar med mig min lilla påse och simmar då istället - spänningen är ooooliiiiiiidlig!



Jennie och jag insåg att vi var tvungna att fixa boende till Vansbro, natten innan tävlingen (vaddå tävling - handlar ju om att ta sig i mål...) så att vi slipper köra upp samma dag. Då min bil tyvärr skrotats fixade Jennie bil och jag lovade kolla boende. Igårkväll var jag så stolt när jag ringde och berättade att vi fått boende i centrala Vansbro. Det konstiga var dock att jag inte fick någon bekräftelse på det under dagen. För att vara på säkra sidan ringde jag Vansbro Turistbyrå och kollade... "Ja, det var Ni som bokade i november va?" Ehhh... va... jo då - jag vet inte hur trött jag var när bokningen gjordes för jag hade bokat den 12-13 november, något kallt i vattnet då sa jag och skrattade för att i nästa andetag kolla om det fanns något annat boende.



Inte helt lätt... det fanns bara ett boende i centrala (vilket allt borde vara med tanke på stl) Vansbro kvar. (Fanns dock annat boende i Malung) Detta var något som kallades "Masslogi på hårt underlag". Gissa om jag skrattade!! Det innebär att Jennie och jag för 175kr/person får sova i en skolsal/gympasal, de står för tak över huvudet och det hårda underlaget men vi måste ta med liggunderlag eller dylikt och sovsäck. MEN det ingår frukost...hahaha! TAGET!



Ehh, ska bli lite skoj det oxå - en annorlunda upplevelse! Dessutom hoppas jag att de är de lite yngre som kan tänka sig bo så och inte en massa snikna pensionärer. Vi visste att boendet skulle vara svårt att få tag i redan vid anmälan men det var så långt kvar tills det var dags så det var inget att bekymra sig kring då - dessutom ordnade det sig!

Balkongen

Ovan: Balkongen FÖRE

Nedan: Balkongen EFTER
Så här blev det alltså! Balkongen är invigd - men större invigningsfest väntar!

Mmm.... vet... det borde vara en träningsblogg...det är det - när jag tränar. Tyvärr har jag inte mått tårta och träningen har inte prioriterats. Men det ska bli ändring på det. Min kära storasyster och Anders fick idag ut mig i spåret... sprang inte så långt som jag hade önskat men jag sprang ju i alla fall... alltid något. Förändring pågår...

Svacka!

Hur ska jag ta mig upp ur svackan?

Att äta rätt och träna kräver otroligt mycket energi - något jag känner att jag inte har just nu...
Klassikern ligger risigt till...

Inget med träning att göra men...

Ingen kommer tro mig... Idag började jag måla trallen till balkongen - ni vet sån där trätrall man kan lägga ut och vips så blir balkongen mkt roligare. Historian är lång och skrattretande!

Jag hade beslutat mig för att måla trallen ljusgrå (ser ut som vit) bara för att få balkongen lite ljusare. Sagt och gjort har jag fått en idé ska den genomföras och helst igår... Gick till en färgaffär och köpte färg, penslar, roller, målarhandsakar (läs rosa diskhandskar...haha) och sopsäckar att täcka balkonggolvet med när jag målar.. Sen bar jag upp trallen och skulle börja pyssla ihop det!

Fel, fel, fel...
Kanske skulle jag ha väntat med att köpa färg för mina sista slantar tills jag hade lagt ut plattorna och sett att de passade - för de gjorde de inte. Nåja borde jag ju förstått iof. Men satan stod som ett litet barn (som nyss tappat glassen i sanden) och stirrade på mina plattor. Kom fram till att jag kunde leta på nätet efter plattor med bättre storlek... finns inga som klaffar...oki, kanske lägga klinker där ute då - nej, inte en chans...svindyrt! Be en händig kompis special snickra en trall - jo visst... umgås i fel kretsar för det! Lösningen måste därför vara att köpa en såg och såga isär några plattor... kan gå....

Nu ville jag iaf börja måla... tror de i målaraffären var ganska nervösa när de släppte iväg mig med min påse... de förstod att jag var målar-oskuld. Tog mina sopsäckar och började bre ut över en del av balkongen, sen tog jag fram färg och penslar. Är ju inte helt född i farstun så jag vet ju att man ska röra om färgen innan - särskilt eftersom den här var blandad utifrån mitt önskemål. Okej, pinne att röra om med...hm, hittade inget liknade i min lilla hyreslägenhet... ville inte förstöra en sked eller liknade med färg - lösningen fick heta sugrör! Kan inte rekommenderas dock, sugröret vek sig och dessutom var ju naturligtvis hela sugröret fullt med färg... skratta på ni..det gjorde jag!

Sen skulle jag dra på mig mina handskar för att inte få färg på hela händerna... jag asgarvade verkligen där jag satt på balkonggolvet med mina rosa diskhandskar... jag såg inte klok ut!!! DÅ ringde mamma... tjaa...klart man svarar - inte heller en toppenidé med färg, penslar och pytsar överallt. Dessutom är mamma ngt av ett (hobby) målarproffs... sa dock inte hur jag lagt upp mitt arbete. Tur var det - hon blev tillräckligt rädd ändå!

Motivationen hallå!?!

Ja, var är motivationen?

Tyvärr har jag varit hemma från jobbet mån -tis och därför inte heller tränat.
Att komma igång snart igen är dock ett måste..

Trött!

Jaha...åttan var det ju som skulle kämpas igenom idag. Så blev det dock inte. Jag sov så dåligt inatt så jag var nöjd att jag överhuvudtaget orkade upp idag - 5:an blev det iaf.

Väl ute i spåret kunde jag tyvärr inte släppa tankarna på mina problem - hur mycket jag än försökte så malde tankarna bara på. Konstig känsla - jag trodde att jag skulle rensa tankarna genom att ge mig ut i spåret men icke. Efter en utskällning från träningscoachen började jag iaf att skärpa mig och malde på - vilket gick ganska bra ett tag.

Sen började jag istället tänka "Vill jag spring" Nej! "Men varför springer jag då?" Och då började jag gå istället. Coachen fick dock igång mig igen och jag insåg att jag bara måste skärpa mig. Men det var bland den värsta runda jag någonsin gjort!

Kanske kan ha lite (dock mkt lite) att göra med att jag nu tränat tre dagar i rad... Vilodag torsdag och fredag och så en sväng på lördag morgon...

Idioten

Jo då - vid strax efter sex var det jag som var ute och körde idioten i b-backen. Var inte lika jobbigt som jag föreställt mig men en extremt konstig känsla. Kändes som om benen blev så chockade att de bara sprang i luften - precis som seriefigurer. Men men... jobbigt var det och nu efteråt känns det i baksidan av lår och ben!

Imorn är det 8 km som gäller. Har inte sprungit så långt tidigare - så håll tummarna. Ska jag fixa 3 mil är det nog inte en dag för tidigt tyvärr...

Läng steget!

Så ja - nu har jag börjat förstå hur jag ska andas!
Min andning går ut på att andas ett andetag in och två ut... hihi... låter helt sjukt! Måste dock forfarande fundera lite på andningen när jag blir trött.

Armarna har jag börjat få bättre koll på - tyvärr innebär det att jag istället spänner mina axlar. Så är det inte det ena så är det, det andra... Med andra ord har jag mycket kvar innan armsvängningarna stämmer!

Däremot är stegets längd alldeles för kort. Så fort jag länger steget så börjar jag springa fortare vilket innebär att jag blir tröttare (kan vara mentalt...) och känner att jag inte orkar och då saktar jag in. Hm, förbättring måste ske!

Imorgon bitti är det dags för idioten (återigen ett mycket passande namn) i en äcklig backe nära stadens universitet... Bara att medge - inget jag ser fram emot!

Vilodagar

Skönt med vilodagar lördag och söndag!

Tyvärr sov jag så dåligt i fredags att jag inte orkade ut och springa på morgonen - istället blev det en timmes promenad på morgonkvisten! Fick dock lite dåligt samvete - det är ju springa jag ska göra, så när jag vaknade på lördag hemma på landet gav jag mig ut på en liten runda - skönt. Då var nog första gången jag kände att det skulle bli riktigt skönt att springa. Kanske för att klockan inte var 06.15 utan 09.00.

Tyvärr blev det lite alkohol och fyllemat i helgen så veckans löparrundor var nog behövliga som kaloriabsorberare. Men nu är det ny vecka! Imorgon är det uppstigning innan tuppen för att ge sig ut i spåret vid sex tiden. Träningscoachen var dock sugen på att ta milen istället (för 5 km) imorgon kväll. Lyckades styra av det tillfälligt - nu blir det troligtvis milen på tisdag kväll istället. Har under mitt liv aldrig sprungit en mil (vilket kanske är dags om jag ska klara 3 mil i september) så lite nervös är jag allt - inget jag ser fram emot...

Hur många ska jag behöva övertyga?

Det är ingen som tror att jag klarar klassikern - Jennie du är undantaget som bekräftar regeln!

Imorse (omänskligt tidigt) när jag gav mig ut för att springa får jag höra - av min träningskompis (observera att han tidigare kallades träningsguru men nu har degraderats) - att han inte tror jag klarar Lidingöloppet. Blev så snopen - han ska ju peppa mig! Det tog hårt! I spåret sprang jag fort av ren ilska! Men att kombinera löpning, andning och längre steg var inte det lättaste. Efter några kilometer började jag dock få in tekniken. Nu är nästa mål (utöver de tidigare) att komma till rätta med armrörelserna - de går lite väl mkt i sidled vilket hindrar framfarten något.

Imorgon får jag dock klara mig själv på löpbandet istället - för träningskompisen var inte så pigg på att gå upp ohiskiligt tidigt igen! Jag ska ändå köra!!! Tänker inte hoppa av träningsprogrammet - Tack! Anders för pepping där!

För att jävlas med träningskompisen ska jag anmäla honom till Lidingöloppet!
Men han ska inte tro att han får springa som han vill - han ska peppa mig!

Någon som sett min cykel förresten? Hade den igår vid halv åtta på kvällen och när jag skulle cykla till tåget imorse vid halv åtta var cykeln stulen - svar JA! den var låst! Vad bitter man blir!

05.45

Att ställa in väckning kl. 05.45 känns inte så stimulerande...
(Säger man istället kvart i sex låter det inte lika hemskt...)

Det är i alla fall kl. 05.45 som jag måste gå upp imorgon för att hinna springa innan jag ska iväg på en heldagskurs. Detsamma gäller på fredag - då jag ska på kundmöte - och för att hinna springa blir det uppstigning med tuppen! Bara jag får med träningsgurun samtidigt så ska jag nog orka upp. I värsta fall får jag springa på löpbandet på fredag.

Att träningen (hihi..oki två träningstillfällen) ger resultat borde vara ett faktum eftersom jag har en sådan extrem träningsvärk - främst i låren - så pass att det gör grymt ont att gå i trappor. Det känns bra med träningsvärk - då vet jag att jag ansträngt mig. Det finns ju dock de som säger att träningsvärk beror på att man överansträngt muskeln och skapat en skada i muskeln - låter inte så bra...

Det trodde Ni inte!

Kommentaren till mitt träningsschema i föregående blogginlägg var:
"Du kommer tröttna - du kommer aldrig fullfölja den där planen, jag vet hur det är när man gör upp planer och ska satsa - sen skiter det sig ändå."

Jo jag känner igen det...har "hört" om någon som är likadan.... hihi.
Jag har iaf redan uppfyllt dag 2 - var ute igen imorse!
Har hört att om man genomfört något 21 ggr så har det blivit en vana, jag har med andra ord bara 19 ggr kvar!

Dagens 5:a gick bättre än gårdagens - framsteg!
Jag har kommit fram till att jag måste ta ett steg i taget...
Igår var målet att ta sig runt, idag skulle jag lära mig andas bättre (vilket jag tror jag gjorde...men inte perfekt tyvärr...svårt det där!) På torsdag morgon är målet att ta längre steg. Nästa vecka ska vi börja ta tid!

Morgonstund har guld i mun

Ohhh....vilken härlig morgon! Perfekt väder för en runda - och kors i taket - 06.15 var jag ute i spåret med min träningsguru. Underbart skönt - efteråt - för formen är inte vad den borde vara. Men när jag väl kommit i mål och andas ett par minuter känns det som om jag kan gå på nästa runda igen. (Med betoning på känns - jag är inte så dum att jag provar)
Vi kom fram till följande slutsatser:

- Jag måste lära mig andas... mkt svårare än vad man tror! Tips ngn?
- Jag har en mkt bra återhämtnings förmåga och låg vilopuls (för att jag håller på att dö???)
Däremot så har mina muskler ingen uthållighet så om någon vecka är det intervaller som gäller! Och den där skräckupplevelsen från högstadiet ska väl återupplivas då man kör idioten uppför den brantaste backe du kan hitta. (Namnet är väääldigt passande! Fler tips kanske?

Varför får man håll? Fel andning? Muskeln krampar? Vad vad vad???
Dvs. kan det förebyggas?

Eftersom jag är så grymt bra på ursäkter, särskilt när jag kommer hem och är trött efter jobbet, så ska jag nu börja springa på morgonen - i terräng istället för bandet - en jäkla skillnad! Planen lyder som följer:

- Måndag: Springa på morgonen - sit-ups och lite styrka på kvällen
- Tisdag: Springa på morgonen - sit-ups och lite styrka på kvällen
- Onsdag: VILA
- Torsdag: Springa på morgonen - sit-ups och lite styrka på kvällen
- Fredag: Springa på morgonen - sit-ups och lite styrka på kvällen
- Lördag: VILA - ev. lugn runda
- Söndag: VILA

Värt ett försök!

Alkohol och löpband fungerar inte ihop...

Nepp, som titeln tyder på så passar inte alkohol och löpband ihop och idag är det alkohol som gäller! Jag fyller ju år! Tänkte faktiskt springa men istället blev det övertid på jobbet och därefter några glas vin. Tyvärr blir det svårt med träning imorn också eftersom grisproducenterna i länet som ska ha årsmöte på jobbet - och gissa vem som håller i det - jo bondungen!!! Ska bli spännande! Hihi

Nu ska jag fortsätta fnittra och seriös löprunda är inplanerad på fredag.

Dåligt samvete och envishet

Två blogginlägg på samma dag - börjar bli seriöst det här!

Kanske inte var så dumt med en blogg ändå! Tack kära kusin för tipset! Nu när alla kan se om jag tränat (observera OM inte hur mycket än så länge....hihi) blir det en helt annan press. Efter att redogjort för alla som är intresserade hur lat jag var när snön började falla fick jag grymt dåligt samvete. Ska jag göra klassikern är det nog bäst att jag sätter fart och slutar upp med alla dåliga ursäkter!

Sagt och gjort, jag sprang 5 km (nej du läste rätt - km, inte mil) men jag måste ju börja någonstans Därefter blev det 100 sit-ups och till tandborstningen blir det 100 tåhävningar! (Vilket skulle kunna översättas som 5 extra kilometer hihihi (läs nedanstående blogginlägg)).

Slapp träna...

Ny dag nya möjligheter!

Med vad upptäcker jag... det snöar - och inte lite, hela dagen har det snöat! Kanske ska jag stå som ett fån och hoppa upp och ner av glädje eftersom det helt plötsligt finns snö att träna inför Vasaloppet i. Njeee.. inte riktigt så optimistisk är jag. Eftersom jag börjar med Vansbrosimmet i sommar så känns Vasaloppet så avlägset och jag vill faktiskt springa nu! (Dessutom har jag inte införskaffat några riktiga skidor - hade jag haft det hade ju saken varit en annan...hahahha...jo visst...)

På tisdagar och torsdagar har jag tidigare varit ute och gått/sprungit med en kompis. Han är grymt mkt bättre löpare än vad jag är och dessutom en jävel på att peppa. Så där så att man ibland känner att man skulle kunna strypa personen i uppförsbackarna eftersom han tar sig upp så lätt... Han är iaf grym att ha med!!!

Han ansåg däremot inte att det var värt att springa och bryta benen i dagens snölandskap. Så träningen ställdes in. Tro mig jag hade precis lika gärna kunnat ställa in själv men jag måste verkligen komma igång nu, att träna med någon annan blir därför perfekt - då kan man inte ställa in hur som helst. Även om hans ursäkt var ganska legitim. Vi bestämde för att köra imorn istället då det förhoppningsvist slutat snöa. Men för säkerhetsskull så kör jag 5 km imorgon bitti innan jobbet på bandet i vardagsrummet (åhhh, vilken lång historia det där löparbandet är...hihi).

Jag frågade även om inte han skulle göra mig sällskap i Lidingöloppet - det blev tvärt nej. Men de som känner mig vet att jag inte kommer ge mig så lätt - där är inte sista ordet sagt. Han sa att för att klara Lidingöloppet måste man ha sprungit minst 3 stycken 3mils "lopp" innan - för att hinna med det krävs en seriös satsning - något han inte kände att han hade tid med! Herregud vad har jag gett mig in på? Dessutom sa han att kroppen är helt uttömd när han sprungit två mil och det var minsann inte att bara lägga på en mil till... Neeeeeehe...

Men Anders Gärderuds tips om att göra 100 tåhävningar om dagen istället för att lägga på 5km på rundan? Allt för att det var viktigt att ha starka vrister och tår. Det passade ju mig perfekt - även om till och med jag förstår att 100 tåhävningar, tyvärr, inte ersätter 5 km... Men man tolkar ju saker som man själv vill - han sa i samma intervju att om man skulle klocka de som sprang respektive de som gick i Abborrbacken (sista stora backen i Lidingöloppet) så skulle tiden vara ungefär densamma, men att löpningen slet mer på kroppen. Med andra ord - gå upp för backen...

Okej, jag erkänner, när de mest vältränade personerna i min omgivning inte vill göra mig sällskap för att de inte tror att de klarar det blir jag nervös! Om inte de tror att de klarar det - hur ska då jag kunna göra det? Den senaste kommentaren i ämnet löd: "Är det inte lika bra att ge upp innan du gör bort dig ordentligt?" Snacka om att jag blev förbannad! (Visade sig att han hade läst det första inlägget i bloggen. Tur för honom för jag var så nära att be honom dra åt helvete!) Men kanske ligger det lite i resonemanget? Ne, vänta lite - inte tänka negativa tankar - jag fixar det.....! Ihhhhhhhhhhhhhhh

Nervös start!

Första gången jag bloggar - nervöst - barnsligt och ähhhh..nu kör vi!

Tack storasyster för det enorma stöd (okej - mest gapskratt än så länge) men du hjälpte mig ju iaf med att starta bloggen - otekniska lillasyster behöver hjälp - tålamodet är tyvärr en bristvara hos majsan.

Tanken är att jag - till allas stora glädje - skall genomföra klassikern (Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimmet och Lidingöloppet) och bloggen är till för att visa min väg mot....mål.

På frågan om det är "riktiga" eller tjejklassikern som jag ska genomföra svarar jag - den längre av dem två - tjejklassikern är faktiskt oxå en prestation!!! På fråga två - vilken tid jag strävar mot - svarar jag släng Er i väggen - jag är nöjd om jag tar mig i mål!

Jag är långt ifrån atletisk och uthållig men har en enorm vilja och det är den som ska ta mig i mål. Detta innebär att stödet från mina nära och kära för tillfället består i att reta upp mig så att jag får ännu mer jävlar anamma. Vilket än så länge fungerar... För ingen tror att mina idrottsliga prestationer kommer ta mig i mål. Vi får väl se...

De kommentarer som än så länge haglat över huvudet är följande:
"VA ska du göra klassikern - det går aaaaallldrig" (sagt av örebroare...så klart)
"Men lilla gumman vad tänkte du på då..."
"Du förstår nog inte vad det innebär!"
"Vad har du gett dig in på - det räcker väl om du springer Vår Ruset?"
"Jag skulle aldrig klara av det så jag blir imponerad om DU gör det"
"Är det någon kris du har?"
"Har du slagit vad?"

Ni förstår ungefär vart jag vill komma - ingen tror att jag fixar det - en större morot att motbevisa dem! Just nu består min träning av att via nätet läsa tips på hur man kommer i form... ja - man måste ju börja någonstans... Men jäklar - fortsättning följer!!!!