"Ett Lidingölopp ska ju vara kärvt"

Nu har jag fått hem information om nästa veckas Lidingölopp i brevlådan.
Det första man möts av är rubriken "Ett Lidingölopp ska ju vara krävt", men herregud så positiv man kan vara! Fortsätter man läsa så står det faktiskt mer om hur man ska gå till väga om (valde allt ett tag mellan orden "om" och "när"...) man bryter loppet än hur man går tillväga när man kommit i mål. Satan så positiv ledning! Det är ju inte så att jag ska till månen!

TROTS att jag har fem olika läkarbesök i nästa vecka för att utreda min lilla mage (oki, lilla lät bättre att skriva än "stora") så blir jag ännu mer sugen på att springa nu. Om någon frågat mig igår - då jag inte läst broschyren - hade jag svarat att jag har en grymt bra anledning att INTE springa - magen, vilket har resulterat i att jag inte tränat... alls...sen i juli..... Men nu vill jag bevisa att det åtminstone går att försöka ta sig i mål utan att tränat ihjäl sig på vägen dit. Med största sannolikhet får de som tränat en trevligare upplevelse än vad jag lär få! Om inte läkarna säger att jag måste ta det lugnt så ska jag nog satan försöka ta mig till starten.

Min älskade Jennie säger att om jag bara lyckas ta mig till starten så kommer jag absolut att lyckas ta mig i mål. Hon är snäll hon! DÄR är någon som de andra motionärerna får se upp för - hon har tränat!