Läng steget!

Så ja - nu har jag börjat förstå hur jag ska andas!
Min andning går ut på att andas ett andetag in och två ut... hihi... låter helt sjukt! Måste dock forfarande fundera lite på andningen när jag blir trött.

Armarna har jag börjat få bättre koll på - tyvärr innebär det att jag istället spänner mina axlar. Så är det inte det ena så är det, det andra... Med andra ord har jag mycket kvar innan armsvängningarna stämmer!

Däremot är stegets längd alldeles för kort. Så fort jag länger steget så börjar jag springa fortare vilket innebär att jag blir tröttare (kan vara mentalt...) och känner att jag inte orkar och då saktar jag in. Hm, förbättring måste ske!

Imorgon bitti är det dags för idioten (återigen ett mycket passande namn) i en äcklig backe nära stadens universitet... Bara att medge - inget jag ser fram emot!