Hatten av för alla som gör klassikern!

Jaha, Lidingöloppet var lite tuffare än Vansbro! Jag bröt efter 2 mil. Magen gjorde fruktansvärt ont men sen så fanns inte motivationen där! Att göra klassikern på ren vilja gick inte - i alla fall inte med min vilja! Men som sagt var, om motivationen att klara det varit lite större så kanske..

Igår när jag gick av efter 2 mil var jag nöjd! Kände att jag försökt och tanken inte är att världens tuffaste terränglopp ska kunna genomföras på vilja! Jag var inte ett dugg avundsjuk på Jennie som klarade loppet med bravur på 3 timmar och 27 minuter!!!

Idag däremot... så funderar jag, hade jag inte kunnat pressa mig lite till?

Fick inga skoskav men kommer tappa en tånagel och många av de andra kommer bli blå.. träningsverken är hanterbar idag men vi får se hur det känns imorgon...hihi

Grym kommentar Anders!

"fyfan... om du har hemoglobinbrist så blir det alltså som att springa lidingöloppet fast som höghöjdsträning antar jag... Det är kärvt!"

För att följas upp med:

"det finns flera lidingölopp men bara en av dig"

Blodbrist/vitamin B12-brist

Var hos läkaren idag, han var orolig över min låga halt av B12. Fick ytterliggare en remiss och sen ska jag tillbaka till honom igen.

Förstod inte riktigt vad han sa då han bröt på tyska och använde väldigt fina ord... men sen stod det ju på namnskylten att han var professor också - dvs. han är förlåten!
Istället gick jag nu in på den mycket vetenskapliga sidan netdoktor.se:

Vad är B12 brist?
Med blodbrist (anemi) menas brist på blodfärgämnet hemoglobin (Hb) i de röda blodkropparna, som cirkulerar i kroppen. Hemoglobinet svarar för transporten av syre från lungorna ut till kroppens celler. Cellerna använder syret i ämnesomsättningen, som ger oss energi.

Vilka är symtomen vid brist på vitamin B12?
Symptomen kommer ofta smygande, de första är ofta trötthet, svaghet och yrsel. Vid blodbrist uppträder andnöd och hjärtklappning vid kroppsansträngning. Vid mera uttalad blodbrist uppträder kärlkramp, och smärtor i benen (claudicatio intermittens) lättare hos patienter med dessa tillstånd.

Vitamin B12 är också viktigt för nervsystemet. Brist på vitamin B12 kan därför även ge påverkan på nervsystemet, hos en del personer kan symptom från nervsystemet uppträda innan blodbrist har utvecklats, till exempel: Försämrad känsel, nedsatt vibrationssinne, stickningar, pirrningar framför allt i händer och fötter. Svårigheter med gång och balans.
Psykiska symptom, som försämrat minne, depression och demens.

VAD mer behöver jag säga än "Vid blodbrist uppträder andnöd och hjärtklappning vid kroppsansträngning". Glömde faktiskt att fråga läkaren om vad han tyckte om att springa Lindingöloppet... det man inte vet lider man inte av... eller?

Sista rycket?

Tänkte prova att springa 2 mil inför loppet och se om det överhuvudtaget är möjligt att ta sig i mål då. Fixar jag inte det så är det ganska självklart att jag inte ska springa. Men min moster (som kan sådant här) har någon gång sagt att man inte ska träna så tätt in på ett lopp... jaja..

Frågade därför Jennies expert om jag kunde springa 2 mil imorgon som test, detta är svaret från Jennie: (OBS! Hon skriker inte åt dig, hon kan inte bara ändra till små bokstäver) "JA DET ÄR FÖR SENT HÖGST 6KM NU SKA KRAFTERNA SPARAS TILL LOPPET"

Oki, snacka om att jag har sparat mina krafter - ända sedan i juli... Var ute och gick idag och prövade då att springa i uppförsbackarna, men jag glömmer jämt att andas i uppförsbackar så det gick väl inte så bra... men nu är det för sent att göra något - VILA sig i form - det gillar jag. Lite spring i benen känner jag ändå... lite laddad...

En sak till - jag tar mig inte hem från Stockholm, tåget går 19.07, buss går 18.30. OM (STARK betoning på OM) jag springer (räknar då med maxtid) så kommer jag inte hinna in i mål OCH ta mig till Centralen för att hinna med tåg/buss för att komma tillbaka till Örebro - snacka om stressmoment. I och för sig så är det en anledning att springa ännu fortare därute i spåret... "ursäkta ursäkta, ur spår, jag ska med ett tåg.... "

Positivismen flödar

I tidningen "I Form" hade man listat saker att tänka på när man skulle springa, detta var första punkten:

1. Var realistisk
Sänk ambitionsnivån något. Är du ovan att springa, kan du glömma allt om att springa ett maraton efter bara några månaders träning. Tänk på att det kan ta flera år att vänja kroppen vid att löpa. Det är viktigt att lyssna på kroppens signaler, glöm inte att smärta är ett tecken på att något är fel och då är en paus aldrig fel.

Jojo, hur är det då om man inte tränat alls inför något som många löpare säger är värre än ett maraton.

"Ett Lidingölopp ska ju vara kärvt"

Nu har jag fått hem information om nästa veckas Lidingölopp i brevlådan.
Det första man möts av är rubriken "Ett Lidingölopp ska ju vara krävt", men herregud så positiv man kan vara! Fortsätter man läsa så står det faktiskt mer om hur man ska gå till väga om (valde allt ett tag mellan orden "om" och "när"...) man bryter loppet än hur man går tillväga när man kommit i mål. Satan så positiv ledning! Det är ju inte så att jag ska till månen!

TROTS att jag har fem olika läkarbesök i nästa vecka för att utreda min lilla mage (oki, lilla lät bättre att skriva än "stora") så blir jag ännu mer sugen på att springa nu. Om någon frågat mig igår - då jag inte läst broschyren - hade jag svarat att jag har en grymt bra anledning att INTE springa - magen, vilket har resulterat i att jag inte tränat... alls...sen i juli..... Men nu vill jag bevisa att det åtminstone går att försöka ta sig i mål utan att tränat ihjäl sig på vägen dit. Med största sannolikhet får de som tränat en trevligare upplevelse än vad jag lär få! Om inte läkarna säger att jag måste ta det lugnt så ska jag nog satan försöka ta mig till starten.

Min älskade Jennie säger att om jag bara lyckas ta mig till starten så kommer jag absolut att lyckas ta mig i mål. Hon är snäll hon! DÄR är någon som de andra motionärerna får se upp för - hon har tränat!

Sjuk!

Insåg nyss att jag varit konstant sjuk sedan i juli.
Det är något fel med min mage, än har de dock "bara" hittat B12 brist vilket innebär att kroppen inte har den cellförnyelse som krävs och jag blir trött och andfådd. Detta i sig tror de dock inte är grunden till min buksmärta (låter allvarligare än "ont i magen"). Jag har en ny läkartid med ngn specialist på mag och tarm avdelningen om en vecka.

Blir jag inte bättre så är Lidingöloppet i stooooor fara! Suger eftersom jag vill göra klassikern!