Svacka!

Hur ska jag ta mig upp ur svackan?

Att äta rätt och träna kräver otroligt mycket energi - något jag känner att jag inte har just nu...
Klassikern ligger risigt till...

Inget med träning att göra men...

Ingen kommer tro mig... Idag började jag måla trallen till balkongen - ni vet sån där trätrall man kan lägga ut och vips så blir balkongen mkt roligare. Historian är lång och skrattretande!

Jag hade beslutat mig för att måla trallen ljusgrå (ser ut som vit) bara för att få balkongen lite ljusare. Sagt och gjort har jag fått en idé ska den genomföras och helst igår... Gick till en färgaffär och köpte färg, penslar, roller, målarhandsakar (läs rosa diskhandskar...haha) och sopsäckar att täcka balkonggolvet med när jag målar.. Sen bar jag upp trallen och skulle börja pyssla ihop det!

Fel, fel, fel...
Kanske skulle jag ha väntat med att köpa färg för mina sista slantar tills jag hade lagt ut plattorna och sett att de passade - för de gjorde de inte. Nåja borde jag ju förstått iof. Men satan stod som ett litet barn (som nyss tappat glassen i sanden) och stirrade på mina plattor. Kom fram till att jag kunde leta på nätet efter plattor med bättre storlek... finns inga som klaffar...oki, kanske lägga klinker där ute då - nej, inte en chans...svindyrt! Be en händig kompis special snickra en trall - jo visst... umgås i fel kretsar för det! Lösningen måste därför vara att köpa en såg och såga isär några plattor... kan gå....

Nu ville jag iaf börja måla... tror de i målaraffären var ganska nervösa när de släppte iväg mig med min påse... de förstod att jag var målar-oskuld. Tog mina sopsäckar och började bre ut över en del av balkongen, sen tog jag fram färg och penslar. Är ju inte helt född i farstun så jag vet ju att man ska röra om färgen innan - särskilt eftersom den här var blandad utifrån mitt önskemål. Okej, pinne att röra om med...hm, hittade inget liknade i min lilla hyreslägenhet... ville inte förstöra en sked eller liknade med färg - lösningen fick heta sugrör! Kan inte rekommenderas dock, sugröret vek sig och dessutom var ju naturligtvis hela sugröret fullt med färg... skratta på ni..det gjorde jag!

Sen skulle jag dra på mig mina handskar för att inte få färg på hela händerna... jag asgarvade verkligen där jag satt på balkonggolvet med mina rosa diskhandskar... jag såg inte klok ut!!! DÅ ringde mamma... tjaa...klart man svarar - inte heller en toppenidé med färg, penslar och pytsar överallt. Dessutom är mamma ngt av ett (hobby) målarproffs... sa dock inte hur jag lagt upp mitt arbete. Tur var det - hon blev tillräckligt rädd ändå!

Motivationen hallå!?!

Ja, var är motivationen?

Tyvärr har jag varit hemma från jobbet mån -tis och därför inte heller tränat.
Att komma igång snart igen är dock ett måste..

Trött!

Jaha...åttan var det ju som skulle kämpas igenom idag. Så blev det dock inte. Jag sov så dåligt inatt så jag var nöjd att jag överhuvudtaget orkade upp idag - 5:an blev det iaf.

Väl ute i spåret kunde jag tyvärr inte släppa tankarna på mina problem - hur mycket jag än försökte så malde tankarna bara på. Konstig känsla - jag trodde att jag skulle rensa tankarna genom att ge mig ut i spåret men icke. Efter en utskällning från träningscoachen började jag iaf att skärpa mig och malde på - vilket gick ganska bra ett tag.

Sen började jag istället tänka "Vill jag spring" Nej! "Men varför springer jag då?" Och då började jag gå istället. Coachen fick dock igång mig igen och jag insåg att jag bara måste skärpa mig. Men det var bland den värsta runda jag någonsin gjort!

Kanske kan ha lite (dock mkt lite) att göra med att jag nu tränat tre dagar i rad... Vilodag torsdag och fredag och så en sväng på lördag morgon...

Idioten

Jo då - vid strax efter sex var det jag som var ute och körde idioten i b-backen. Var inte lika jobbigt som jag föreställt mig men en extremt konstig känsla. Kändes som om benen blev så chockade att de bara sprang i luften - precis som seriefigurer. Men men... jobbigt var det och nu efteråt känns det i baksidan av lår och ben!

Imorn är det 8 km som gäller. Har inte sprungit så långt tidigare - så håll tummarna. Ska jag fixa 3 mil är det nog inte en dag för tidigt tyvärr...

Läng steget!

Så ja - nu har jag börjat förstå hur jag ska andas!
Min andning går ut på att andas ett andetag in och två ut... hihi... låter helt sjukt! Måste dock forfarande fundera lite på andningen när jag blir trött.

Armarna har jag börjat få bättre koll på - tyvärr innebär det att jag istället spänner mina axlar. Så är det inte det ena så är det, det andra... Med andra ord har jag mycket kvar innan armsvängningarna stämmer!

Däremot är stegets längd alldeles för kort. Så fort jag länger steget så börjar jag springa fortare vilket innebär att jag blir tröttare (kan vara mentalt...) och känner att jag inte orkar och då saktar jag in. Hm, förbättring måste ske!

Imorgon bitti är det dags för idioten (återigen ett mycket passande namn) i en äcklig backe nära stadens universitet... Bara att medge - inget jag ser fram emot!

Vilodagar

Skönt med vilodagar lördag och söndag!

Tyvärr sov jag så dåligt i fredags att jag inte orkade ut och springa på morgonen - istället blev det en timmes promenad på morgonkvisten! Fick dock lite dåligt samvete - det är ju springa jag ska göra, så när jag vaknade på lördag hemma på landet gav jag mig ut på en liten runda - skönt. Då var nog första gången jag kände att det skulle bli riktigt skönt att springa. Kanske för att klockan inte var 06.15 utan 09.00.

Tyvärr blev det lite alkohol och fyllemat i helgen så veckans löparrundor var nog behövliga som kaloriabsorberare. Men nu är det ny vecka! Imorgon är det uppstigning innan tuppen för att ge sig ut i spåret vid sex tiden. Träningscoachen var dock sugen på att ta milen istället (för 5 km) imorgon kväll. Lyckades styra av det tillfälligt - nu blir det troligtvis milen på tisdag kväll istället. Har under mitt liv aldrig sprungit en mil (vilket kanske är dags om jag ska klara 3 mil i september) så lite nervös är jag allt - inget jag ser fram emot...

Hur många ska jag behöva övertyga?

Det är ingen som tror att jag klarar klassikern - Jennie du är undantaget som bekräftar regeln!

Imorse (omänskligt tidigt) när jag gav mig ut för att springa får jag höra - av min träningskompis (observera att han tidigare kallades träningsguru men nu har degraderats) - att han inte tror jag klarar Lidingöloppet. Blev så snopen - han ska ju peppa mig! Det tog hårt! I spåret sprang jag fort av ren ilska! Men att kombinera löpning, andning och längre steg var inte det lättaste. Efter några kilometer började jag dock få in tekniken. Nu är nästa mål (utöver de tidigare) att komma till rätta med armrörelserna - de går lite väl mkt i sidled vilket hindrar framfarten något.

Imorgon får jag dock klara mig själv på löpbandet istället - för träningskompisen var inte så pigg på att gå upp ohiskiligt tidigt igen! Jag ska ändå köra!!! Tänker inte hoppa av träningsprogrammet - Tack! Anders för pepping där!

För att jävlas med träningskompisen ska jag anmäla honom till Lidingöloppet!
Men han ska inte tro att han får springa som han vill - han ska peppa mig!

Någon som sett min cykel förresten? Hade den igår vid halv åtta på kvällen och när jag skulle cykla till tåget imorse vid halv åtta var cykeln stulen - svar JA! den var låst! Vad bitter man blir!

05.45

Att ställa in väckning kl. 05.45 känns inte så stimulerande...
(Säger man istället kvart i sex låter det inte lika hemskt...)

Det är i alla fall kl. 05.45 som jag måste gå upp imorgon för att hinna springa innan jag ska iväg på en heldagskurs. Detsamma gäller på fredag - då jag ska på kundmöte - och för att hinna springa blir det uppstigning med tuppen! Bara jag får med träningsgurun samtidigt så ska jag nog orka upp. I värsta fall får jag springa på löpbandet på fredag.

Att träningen (hihi..oki två träningstillfällen) ger resultat borde vara ett faktum eftersom jag har en sådan extrem träningsvärk - främst i låren - så pass att det gör grymt ont att gå i trappor. Det känns bra med träningsvärk - då vet jag att jag ansträngt mig. Det finns ju dock de som säger att träningsvärk beror på att man överansträngt muskeln och skapat en skada i muskeln - låter inte så bra...

Det trodde Ni inte!

Kommentaren till mitt träningsschema i föregående blogginlägg var:
"Du kommer tröttna - du kommer aldrig fullfölja den där planen, jag vet hur det är när man gör upp planer och ska satsa - sen skiter det sig ändå."

Jo jag känner igen det...har "hört" om någon som är likadan.... hihi.
Jag har iaf redan uppfyllt dag 2 - var ute igen imorse!
Har hört att om man genomfört något 21 ggr så har det blivit en vana, jag har med andra ord bara 19 ggr kvar!

Dagens 5:a gick bättre än gårdagens - framsteg!
Jag har kommit fram till att jag måste ta ett steg i taget...
Igår var målet att ta sig runt, idag skulle jag lära mig andas bättre (vilket jag tror jag gjorde...men inte perfekt tyvärr...svårt det där!) På torsdag morgon är målet att ta längre steg. Nästa vecka ska vi börja ta tid!