OM jag har...
Herregud dagen efter mitt motionsryck kändes det rejält i ljumskarna, nu har värken dock krupit nedåt till låren. Så fort jag varit still ett tag gör det djävulskt ont när jag börjar röra på mig. När jag går ser det säkerligen ut som att jag skitit på mig...
Trots det är känslan skön - jag ska köra milen snart igen - men inte idag... snart...
fredag 18 juli 2008
onsdag 16 juli 2008
Milen
Jepp, nu har jag sprungit milen - för första gången i hela mitt liv! Tidigare har jag inte sprungit längre än 5 km så det är iaf en fördubbling...
Bestämde mig för att jag skulle bara springa när jag själv kände att jag hade lust - typ aldrig, utan tänkte att tar jag mig runt Vansbro kämpar jag mig ju igenom Lidingö - om än med lite promenad stråkar... Idag efter jobbet kände jag dock att det var perfekt löparväder - bara att köra när lusten väl faller in!
Så jag gav mig iväg i spåret (ett spår jag aldrig sprungit tidigare) och kämpar på, det känns faktiskt bra och fötterna pinnar på av sig själva.. det går inte fort men det går! Däremot tar skyltarna plötsligt slut efter ca 2 kilometer, undrar var skjutton jag är och börjar så sakta fundera på om jag inte har sprungit fel - för nu måste jag väl ha sprungit lite väl långt. Ser en motionstavla och kollar in den - satan då, jag var på rätt spår och hade bara kommit halvvägs, bara att pinna på då. Lite håll kom oxå - vad nu det beror på - men då sprang jag ett tag med armarna upp i vädret för att hoppas att det skulle ge kroppen mer syre (om nu håll beror på syrebrist) det gick iaf över efter ett tag...vad det måste ha sett ut -tur att jag inte mötte någon...
Ska motvilligt erkänna att jag faktiskt gick ett par gånger (skäms) men inte mer än så, trots att tröttheten var märkbar och jag inte hade en aning om var jag var så kändes det bra... Ungefär tills dess att jag kände doften av bullar... hallå..snacka om elakt. Mådde faktiskt mest illa av doften, även om jag älskar allt som innehåller socker, så passade det inte i löparspåret.
Med en kilometer kvar till mål kom mjölksyran, blev helt stum i benen och orkade knappt lyfta dem över marken - kändes som om jag stod på stället och sprang. Men så lätt ger jag mig inte utan såg det som en bra erfarenhet - bekämpa mjölksyran! Kämpade på men snubblade på en rot inför fem mycket förvånade stavgångare... herregud, skrapsår och blod till trots var det bara att resa sig upp, le lite och springa vidare... Inte heller det var menat för andras ögon...
Tog mig iaf i mål, tyvärr på en otäckt dålig tid ca 1 timme och 15 minuter... men jag kom iaf i mål! När jag skulle gå uppför mina tre trappor i lägenheten fick jag krampkänningar de sista stegen på varje avsats. Även det såg jag som en bra erfarenhet men log lite åt den skumma känslan och tänkte att det var tur att jag var hemma - motionärerna runt omkring mig har sett tillräckligt idag- de behövde inte chockas med denna upplevelse oxå...
Kanske ses vi ute i löparspåret på Fredag - om lusten faller in?
Bestämde mig för att jag skulle bara springa när jag själv kände att jag hade lust - typ aldrig, utan tänkte att tar jag mig runt Vansbro kämpar jag mig ju igenom Lidingö - om än med lite promenad stråkar... Idag efter jobbet kände jag dock att det var perfekt löparväder - bara att köra när lusten väl faller in!
Så jag gav mig iväg i spåret (ett spår jag aldrig sprungit tidigare) och kämpar på, det känns faktiskt bra och fötterna pinnar på av sig själva.. det går inte fort men det går! Däremot tar skyltarna plötsligt slut efter ca 2 kilometer, undrar var skjutton jag är och börjar så sakta fundera på om jag inte har sprungit fel - för nu måste jag väl ha sprungit lite väl långt. Ser en motionstavla och kollar in den - satan då, jag var på rätt spår och hade bara kommit halvvägs, bara att pinna på då. Lite håll kom oxå - vad nu det beror på - men då sprang jag ett tag med armarna upp i vädret för att hoppas att det skulle ge kroppen mer syre (om nu håll beror på syrebrist) det gick iaf över efter ett tag...vad det måste ha sett ut -tur att jag inte mötte någon...
Ska motvilligt erkänna att jag faktiskt gick ett par gånger (skäms) men inte mer än så, trots att tröttheten var märkbar och jag inte hade en aning om var jag var så kändes det bra... Ungefär tills dess att jag kände doften av bullar... hallå..snacka om elakt. Mådde faktiskt mest illa av doften, även om jag älskar allt som innehåller socker, så passade det inte i löparspåret.
Med en kilometer kvar till mål kom mjölksyran, blev helt stum i benen och orkade knappt lyfta dem över marken - kändes som om jag stod på stället och sprang. Men så lätt ger jag mig inte utan såg det som en bra erfarenhet - bekämpa mjölksyran! Kämpade på men snubblade på en rot inför fem mycket förvånade stavgångare... herregud, skrapsår och blod till trots var det bara att resa sig upp, le lite och springa vidare... Inte heller det var menat för andras ögon...
Tog mig iaf i mål, tyvärr på en otäckt dålig tid ca 1 timme och 15 minuter... men jag kom iaf i mål! När jag skulle gå uppför mina tre trappor i lägenheten fick jag krampkänningar de sista stegen på varje avsats. Även det såg jag som en bra erfarenhet men log lite åt den skumma känslan och tänkte att det var tur att jag var hemma - motionärerna runt omkring mig har sett tillräckligt idag- de behövde inte chockas med denna upplevelse oxå...
Kanske ses vi ute i löparspåret på Fredag - om lusten faller in?
måndag 14 juli 2008
Vansbro - KLART!
HA! Där fick alla Ni som inte trodde på mig!
Tyvärr börjar dock nästa kommentar hagla "men Vansbro är ju det lättaste". Jajaja, låt mig njuta någon dag till så ska jag ta tag i lidingöloppet sen!
Tyvärr kan jag inte lägga till några bilder idag då sladden som ska vara mellan datorn och kameran är kvarglömd hemma hos mina föräldrar...men knäpptes gjorde det - så de kommer.
På lördag förmiddag drog jag och Jennie upp mot Vansbro, efter en underbar fikapaus där Jennie serverade plättar med socker... hallå kan man få en bättre start? När vi kom upp till Vansbro hämtade vi ut våra startbevis och jag köpte mitt ullfett. Därefter åkte vi upp till Malung för att hälsa på en av Jennies gamla klasskamrater. Väl där fick vi se Malungs enda trafikljus, höra att Konsum varit tvungna att lägga ner och dessutom blev vi informerade om att poliserna i Malung inte vågade sätta dit ortsborna...snacka om effektiva... På ca 15 minuter hade vi sett Malung! Trots snabbvisiten var det trevligt att ha sett "byn" och dess förberedelse inför dansbands veckan där nu v 29.
I Vansbro skulle vi, som tidigare nämnts, sova i "masslogi med hårt underlag". Jo då... det var jag och Jennie och ungefär tio ogenerade karlar (i 45-års åldern) som sov med Y-front och utan täcke... När vi kom tillbaka efter att kollat på starten fick vi även "nöjet" att se 10 karlar i Y-front smeta in sig med vaselin... usch, det minnet kommer sitta kvar länge.
Klockan 12.30 gick min start, det var lite nervöst men mestadels fokuserat - mer fokuserat än vad jag någonsin trodde. Jag startade ifrån andra sidan av älven (man får välja) allt för att slippa få sparkar i magen vid starten. Då jag samtalat lite med en dam på älvkanten tänkte jag att henne hänger jag på... efter max 400 meter insåg jag att det här skulle inte gå, det kändes som att jag aldrig skulle ta mig i mål. Jag insåg att jag gått ut för hårt och bestämde mig för att släppa henne och simma min egen takt. Efter 1 km hade det gått 25 minuter, en helt ok takt tyckte jag och fortsatte mala på. När jag simmat 2 km insåg jag att jag hade rejält med krafter kvar och tänkte - nu kör jag! Ca 200 meter senare började det bli motströms - det kändes. Tyvärr verkade fler än jag tycka det så det var otäckt mycket människor som skulle simma på en begränsad yta, dvs. trång med mycket sparkar! Flera fick plockas upp på bryggorna då de hade kramp och fick därefter lite massage och vissa hoppade i igen. Själv blev jag lite irriterad över att det gick så långsamt och att folk simmade i bredd och tänkte - nu jäklar simmar jag om - vilket var lättare sagt än gjort. När man hamnade ute i älven blev det rejält mycket mer strömt och nästan en omöjlighet att ta sig om tre på bredd... jag fick försöka ta de luckor som uppkom och mala på. När målet väl hägrade tänkte jag och en annan simmare, som sporrade varandra lite, ta en spurt - efter ca 20 meter insåg vi att det var lönlöst... orken fanns inte. När vi i alla fall kom så nära målet så att han såg vad klockan var fick det bära eller brista vi skulle in på under 1,5 timmar... jo då - 1 timme och 27 minuter senare klev jag något vingligt upp ur Vanån, jag fixade det!
Det var inte så svårt som jag trodde. Kylan var inga problem då jag hade halv våtdräkt och ullfett på benen och vaselin på armarna. Det här kan jag göra igen - men då ska jag prova utan våtdräkt och en tid på under 1 timme och 15 minuter... hahaha... ja ja ja, NÄR sa jag aldrig.
Att sen få höra att Vansbro är det lättaste i klassikern är kanske inte det roligaste ändå... men det klart 1,5 timmar i vattnet, 3 timmar i spåret, 12 timmar i skidspåret och 30 timmar på cykel sadeln... det kanske säger sig självt...
Nästa stopp är alltså Lidingöloppet i slutet av september, motivationen inför det loppet är noll och jag har inte tagit ett löpsteg på flera månader... Ser inte så ljust ut med andra ord. Men jag provar, fixar jag inte Lidingöloppet så får jag helt enkelt ta Stockholms Maran nästa år... jippi...
Tipsen bland alla motionärer haglade dock - alla kan nämligen allt!
- Vaselin under våtdräkten, "man blir blöt även där".
- Gå uppför Abborebacken, "det är bara eliten som springer uppför den".
- Inga underkläder under cykelbyxorna, de skaver.
- Kör St Eriksloppet på skidor 2 veckor före Vasaloppet, fixar man inte Vasan är klassikern ändå klar.
- Kör som nybörjare (eller den som gör klassikern) inte Vasaloppet utan öppetspår.
Jo då, vissa tips kan man nog ta till sig, vissa andra tips som gavs ska nog tas med en ännu större nypa salt!
Tyvärr börjar dock nästa kommentar hagla "men Vansbro är ju det lättaste". Jajaja, låt mig njuta någon dag till så ska jag ta tag i lidingöloppet sen!
Tyvärr kan jag inte lägga till några bilder idag då sladden som ska vara mellan datorn och kameran är kvarglömd hemma hos mina föräldrar...men knäpptes gjorde det - så de kommer.
På lördag förmiddag drog jag och Jennie upp mot Vansbro, efter en underbar fikapaus där Jennie serverade plättar med socker... hallå kan man få en bättre start? När vi kom upp till Vansbro hämtade vi ut våra startbevis och jag köpte mitt ullfett. Därefter åkte vi upp till Malung för att hälsa på en av Jennies gamla klasskamrater. Väl där fick vi se Malungs enda trafikljus, höra att Konsum varit tvungna att lägga ner och dessutom blev vi informerade om att poliserna i Malung inte vågade sätta dit ortsborna...snacka om effektiva... På ca 15 minuter hade vi sett Malung! Trots snabbvisiten var det trevligt att ha sett "byn" och dess förberedelse inför dansbands veckan där nu v 29.
I Vansbro skulle vi, som tidigare nämnts, sova i "masslogi med hårt underlag". Jo då... det var jag och Jennie och ungefär tio ogenerade karlar (i 45-års åldern) som sov med Y-front och utan täcke... När vi kom tillbaka efter att kollat på starten fick vi även "nöjet" att se 10 karlar i Y-front smeta in sig med vaselin... usch, det minnet kommer sitta kvar länge.
Klockan 12.30 gick min start, det var lite nervöst men mestadels fokuserat - mer fokuserat än vad jag någonsin trodde. Jag startade ifrån andra sidan av älven (man får välja) allt för att slippa få sparkar i magen vid starten. Då jag samtalat lite med en dam på älvkanten tänkte jag att henne hänger jag på... efter max 400 meter insåg jag att det här skulle inte gå, det kändes som att jag aldrig skulle ta mig i mål. Jag insåg att jag gått ut för hårt och bestämde mig för att släppa henne och simma min egen takt. Efter 1 km hade det gått 25 minuter, en helt ok takt tyckte jag och fortsatte mala på. När jag simmat 2 km insåg jag att jag hade rejält med krafter kvar och tänkte - nu kör jag! Ca 200 meter senare började det bli motströms - det kändes. Tyvärr verkade fler än jag tycka det så det var otäckt mycket människor som skulle simma på en begränsad yta, dvs. trång med mycket sparkar! Flera fick plockas upp på bryggorna då de hade kramp och fick därefter lite massage och vissa hoppade i igen. Själv blev jag lite irriterad över att det gick så långsamt och att folk simmade i bredd och tänkte - nu jäklar simmar jag om - vilket var lättare sagt än gjort. När man hamnade ute i älven blev det rejält mycket mer strömt och nästan en omöjlighet att ta sig om tre på bredd... jag fick försöka ta de luckor som uppkom och mala på. När målet väl hägrade tänkte jag och en annan simmare, som sporrade varandra lite, ta en spurt - efter ca 20 meter insåg vi att det var lönlöst... orken fanns inte. När vi i alla fall kom så nära målet så att han såg vad klockan var fick det bära eller brista vi skulle in på under 1,5 timmar... jo då - 1 timme och 27 minuter senare klev jag något vingligt upp ur Vanån, jag fixade det!
Det var inte så svårt som jag trodde. Kylan var inga problem då jag hade halv våtdräkt och ullfett på benen och vaselin på armarna. Det här kan jag göra igen - men då ska jag prova utan våtdräkt och en tid på under 1 timme och 15 minuter... hahaha... ja ja ja, NÄR sa jag aldrig.
Att sen få höra att Vansbro är det lättaste i klassikern är kanske inte det roligaste ändå... men det klart 1,5 timmar i vattnet, 3 timmar i spåret, 12 timmar i skidspåret och 30 timmar på cykel sadeln... det kanske säger sig självt...
Nästa stopp är alltså Lidingöloppet i slutet av september, motivationen inför det loppet är noll och jag har inte tagit ett löpsteg på flera månader... Ser inte så ljust ut med andra ord. Men jag provar, fixar jag inte Lidingöloppet så får jag helt enkelt ta Stockholms Maran nästa år... jippi...
Tipsen bland alla motionärer haglade dock - alla kan nämligen allt!
- Vaselin under våtdräkten, "man blir blöt även där".
- Gå uppför Abborebacken, "det är bara eliten som springer uppför den".
- Inga underkläder under cykelbyxorna, de skaver.
- Kör St Eriksloppet på skidor 2 veckor före Vasaloppet, fixar man inte Vasan är klassikern ändå klar.
- Kör som nybörjare (eller den som gör klassikern) inte Vasaloppet utan öppetspår.
Jo då, vissa tips kan man nog ta till sig, vissa andra tips som gavs ska nog tas med en ännu större nypa salt!
söndag 6 juli 2008
Prövade våtdräkten
I fredags var det dags att testa våtdräkten i Hjälmarens böljande vågor... (jajaja - även kallad dypöl) Eftersom jag aldrig tidigare haft våtdräkt ville jag testa känslan, den var faktiskt riktigt skum - men efter ett tag så kändes det helt ok.
Däremot kändes simningen urusel - efter att simmat max 50 meter var jag helt slut och undrade hur i helsike jag skulle orka simma vansbro om en vecka... Det värsta var absolut stelheten i armarna men konditionen är allt annat än bra. Förstår fortfarande inte hur 3 km ska gå men inser att det är för sent att träna nu. Skulle jag övningssimma nu tror jag själv att jag kommer inse att det inte går. Nej nu jäklar biter vi ihop och hoppas på att motivationen kommer på söndag nästa vecka.
Själv tror jag att Vansbro är det lättaste så min tanke är att om jag inte fixar Vansbro så kommer jag inte fixa de andra delarna i klassikern heller och då ger jag upp! Fixar jag inte Vansbro kommer jag alltså lägga ner (mar-)drömmen om en klassiker...
Däremot kändes simningen urusel - efter att simmat max 50 meter var jag helt slut och undrade hur i helsike jag skulle orka simma vansbro om en vecka... Det värsta var absolut stelheten i armarna men konditionen är allt annat än bra. Förstår fortfarande inte hur 3 km ska gå men inser att det är för sent att träna nu. Skulle jag övningssimma nu tror jag själv att jag kommer inse att det inte går. Nej nu jäklar biter vi ihop och hoppas på att motivationen kommer på söndag nästa vecka.
Själv tror jag att Vansbro är det lättaste så min tanke är att om jag inte fixar Vansbro så kommer jag inte fixa de andra delarna i klassikern heller och då ger jag upp! Fixar jag inte Vansbro kommer jag alltså lägga ner (mar-)drömmen om en klassiker...
onsdag 2 juli 2008
Snart dags för Vansbro
Ha, det trodde Ni inte!
Med tanke på bloggens dåliga uppdatering trodde de flesta att nu jäklar skiter majsan i klassikern. Fel fel fel fel, jag har "bara" slutat och träna och bestämt mig för att det banne mig ska gå på ren vilja! Hm... ingen som dock verkar tycka att det är en bra idé..
Idag är det ca 1,5 vecka till Vansbrosimmet går av stapeln - då jag aldrig tidigare simmat 3 km tänkte jag så här en dryg vecka innan kolla hur det känns... (Ehhh bättre sent än aldrig!) Men tyvärr blev det inget av - på sommaren stängde de tidigare. Slutar dock något tidigare på fredag så jag drar med mig min lilla påse och simmar då istället - spänningen är ooooliiiiiiidlig!
Jennie och jag insåg att vi var tvungna att fixa boende till Vansbro, natten innan tävlingen (vaddå tävling - handlar ju om att ta sig i mål...) så att vi slipper köra upp samma dag. Då min bil tyvärr skrotats fixade Jennie bil och jag lovade kolla boende. Igårkväll var jag så stolt när jag ringde och berättade att vi fått boende i centrala Vansbro. Det konstiga var dock att jag inte fick någon bekräftelse på det under dagen. För att vara på säkra sidan ringde jag Vansbro Turistbyrå och kollade... "Ja, det var Ni som bokade i november va?" Ehhh... va... jo då - jag vet inte hur trött jag var när bokningen gjordes för jag hade bokat den 12-13 november, något kallt i vattnet då sa jag och skrattade för att i nästa andetag kolla om det fanns något annat boende.
Inte helt lätt... det fanns bara ett boende i centrala (vilket allt borde vara med tanke på stl) Vansbro kvar. (Fanns dock annat boende i Malung) Detta var något som kallades "Masslogi på hårt underlag". Gissa om jag skrattade!! Det innebär att Jennie och jag för 175kr/person får sova i en skolsal/gympasal, de står för tak över huvudet och det hårda underlaget men vi måste ta med liggunderlag eller dylikt och sovsäck. MEN det ingår frukost...hahaha! TAGET!
Ehh, ska bli lite skoj det oxå - en annorlunda upplevelse! Dessutom hoppas jag att de är de lite yngre som kan tänka sig bo så och inte en massa snikna pensionärer. Vi visste att boendet skulle vara svårt att få tag i redan vid anmälan men det var så långt kvar tills det var dags så det var inget att bekymra sig kring då - dessutom ordnade det sig!
Med tanke på bloggens dåliga uppdatering trodde de flesta att nu jäklar skiter majsan i klassikern. Fel fel fel fel, jag har "bara" slutat och träna och bestämt mig för att det banne mig ska gå på ren vilja! Hm... ingen som dock verkar tycka att det är en bra idé..
Idag är det ca 1,5 vecka till Vansbrosimmet går av stapeln - då jag aldrig tidigare simmat 3 km tänkte jag så här en dryg vecka innan kolla hur det känns... (Ehhh bättre sent än aldrig!) Men tyvärr blev det inget av - på sommaren stängde de tidigare. Slutar dock något tidigare på fredag så jag drar med mig min lilla påse och simmar då istället - spänningen är ooooliiiiiiidlig!
Jennie och jag insåg att vi var tvungna att fixa boende till Vansbro, natten innan tävlingen (vaddå tävling - handlar ju om att ta sig i mål...) så att vi slipper köra upp samma dag. Då min bil tyvärr skrotats fixade Jennie bil och jag lovade kolla boende. Igårkväll var jag så stolt när jag ringde och berättade att vi fått boende i centrala Vansbro. Det konstiga var dock att jag inte fick någon bekräftelse på det under dagen. För att vara på säkra sidan ringde jag Vansbro Turistbyrå och kollade... "Ja, det var Ni som bokade i november va?" Ehhh... va... jo då - jag vet inte hur trött jag var när bokningen gjordes för jag hade bokat den 12-13 november, något kallt i vattnet då sa jag och skrattade för att i nästa andetag kolla om det fanns något annat boende.
Inte helt lätt... det fanns bara ett boende i centrala (vilket allt borde vara med tanke på stl) Vansbro kvar. (Fanns dock annat boende i Malung) Detta var något som kallades "Masslogi på hårt underlag". Gissa om jag skrattade!! Det innebär att Jennie och jag för 175kr/person får sova i en skolsal/gympasal, de står för tak över huvudet och det hårda underlaget men vi måste ta med liggunderlag eller dylikt och sovsäck. MEN det ingår frukost...hahaha! TAGET!
Ehh, ska bli lite skoj det oxå - en annorlunda upplevelse! Dessutom hoppas jag att de är de lite yngre som kan tänka sig bo så och inte en massa snikna pensionärer. Vi visste att boendet skulle vara svårt att få tag i redan vid anmälan men det var så långt kvar tills det var dags så det var inget att bekymra sig kring då - dessutom ordnade det sig!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)