Ohhh....vilken härlig morgon! Perfekt väder för en runda - och kors i taket - 06.15 var jag ute i spåret med min träningsguru. Underbart skönt - efteråt - för formen är inte vad den borde vara. Men när jag väl kommit i mål och andas ett par minuter känns det som om jag kan gå på nästa runda igen. (Med betoning på känns - jag är inte så dum att jag provar)
Vi kom fram till följande slutsatser:
- Jag måste lära mig andas... mkt svårare än vad man tror! Tips ngn?
- Jag har en mkt bra återhämtnings förmåga och låg vilopuls (för att jag håller på att dö???)
Däremot så har mina muskler ingen uthållighet så om någon vecka är det intervaller som gäller! Och den där skräckupplevelsen från högstadiet ska väl återupplivas då man kör idioten uppför den brantaste backe du kan hitta. (Namnet är väääldigt passande! Fler tips kanske?
Varför får man håll? Fel andning? Muskeln krampar? Vad vad vad???
Dvs. kan det förebyggas?
Eftersom jag är så grymt bra på ursäkter, särskilt när jag kommer hem och är trött efter jobbet, så ska jag nu börja springa på morgonen - i terräng istället för bandet - en jäkla skillnad! Planen lyder som följer:
- Måndag: Springa på morgonen - sit-ups och lite styrka på kvällen
- Tisdag: Springa på morgonen - sit-ups och lite styrka på kvällen
- Onsdag: VILA
- Torsdag: Springa på morgonen - sit-ups och lite styrka på kvällen
- Fredag: Springa på morgonen - sit-ups och lite styrka på kvällen
- Lördag: VILA - ev. lugn runda
- Söndag: VILA
Värt ett försök!
måndag 31 mars 2008
onsdag 26 mars 2008
Alkohol och löpband fungerar inte ihop...
Nepp, som titeln tyder på så passar inte alkohol och löpband ihop och idag är det alkohol som gäller! Jag fyller ju år! Tänkte faktiskt springa men istället blev det övertid på jobbet och därefter några glas vin. Tyvärr blir det svårt med träning imorn också eftersom grisproducenterna i länet som ska ha årsmöte på jobbet - och gissa vem som håller i det - jo bondungen!!! Ska bli spännande! Hihi
Nu ska jag fortsätta fnittra och seriös löprunda är inplanerad på fredag.
Nu ska jag fortsätta fnittra och seriös löprunda är inplanerad på fredag.
tisdag 25 mars 2008
Dåligt samvete och envishet
Två blogginlägg på samma dag - börjar bli seriöst det här!
Kanske inte var så dumt med en blogg ändå! Tack kära kusin för tipset! Nu när alla kan se om jag tränat (observera OM inte hur mycket än så länge....hihi) blir det en helt annan press. Efter att redogjort för alla som är intresserade hur lat jag var när snön började falla fick jag grymt dåligt samvete. Ska jag göra klassikern är det nog bäst att jag sätter fart och slutar upp med alla dåliga ursäkter!
Sagt och gjort, jag sprang 5 km (nej du läste rätt - km, inte mil) men jag måste ju börja någonstans Därefter blev det 100 sit-ups och till tandborstningen blir det 100 tåhävningar! (Vilket skulle kunna översättas som 5 extra kilometer hihihi (läs nedanstående blogginlägg)).
Kanske inte var så dumt med en blogg ändå! Tack kära kusin för tipset! Nu när alla kan se om jag tränat (observera OM inte hur mycket än så länge....hihi) blir det en helt annan press. Efter att redogjort för alla som är intresserade hur lat jag var när snön började falla fick jag grymt dåligt samvete. Ska jag göra klassikern är det nog bäst att jag sätter fart och slutar upp med alla dåliga ursäkter!
Sagt och gjort, jag sprang 5 km (nej du läste rätt - km, inte mil) men jag måste ju börja någonstans Därefter blev det 100 sit-ups och till tandborstningen blir det 100 tåhävningar! (Vilket skulle kunna översättas som 5 extra kilometer hihihi (läs nedanstående blogginlägg)).
Slapp träna...
Ny dag nya möjligheter!
Med vad upptäcker jag... det snöar - och inte lite, hela dagen har det snöat! Kanske ska jag stå som ett fån och hoppa upp och ner av glädje eftersom det helt plötsligt finns snö att träna inför Vasaloppet i. Njeee.. inte riktigt så optimistisk är jag. Eftersom jag börjar med Vansbrosimmet i sommar så känns Vasaloppet så avlägset och jag vill faktiskt springa nu! (Dessutom har jag inte införskaffat några riktiga skidor - hade jag haft det hade ju saken varit en annan...hahahha...jo visst...)
På tisdagar och torsdagar har jag tidigare varit ute och gått/sprungit med en kompis. Han är grymt mkt bättre löpare än vad jag är och dessutom en jävel på att peppa. Så där så att man ibland känner att man skulle kunna strypa personen i uppförsbackarna eftersom han tar sig upp så lätt... Han är iaf grym att ha med!!!
Han ansåg däremot inte att det var värt att springa och bryta benen i dagens snölandskap. Så träningen ställdes in. Tro mig jag hade precis lika gärna kunnat ställa in själv men jag måste verkligen komma igång nu, att träna med någon annan blir därför perfekt - då kan man inte ställa in hur som helst. Även om hans ursäkt var ganska legitim. Vi bestämde för att köra imorn istället då det förhoppningsvist slutat snöa. Men för säkerhetsskull så kör jag 5 km imorgon bitti innan jobbet på bandet i vardagsrummet (åhhh, vilken lång historia det där löparbandet är...hihi).
Jag frågade även om inte han skulle göra mig sällskap i Lidingöloppet - det blev tvärt nej. Men de som känner mig vet att jag inte kommer ge mig så lätt - där är inte sista ordet sagt. Han sa att för att klara Lidingöloppet måste man ha sprungit minst 3 stycken 3mils "lopp" innan - för att hinna med det krävs en seriös satsning - något han inte kände att han hade tid med! Herregud vad har jag gett mig in på? Dessutom sa han att kroppen är helt uttömd när han sprungit två mil och det var minsann inte att bara lägga på en mil till... Neeeeeehe...
Men Anders Gärderuds tips om att göra 100 tåhävningar om dagen istället för att lägga på 5km på rundan? Allt för att det var viktigt att ha starka vrister och tår. Det passade ju mig perfekt - även om till och med jag förstår att 100 tåhävningar, tyvärr, inte ersätter 5 km... Men man tolkar ju saker som man själv vill - han sa i samma intervju att om man skulle klocka de som sprang respektive de som gick i Abborrbacken (sista stora backen i Lidingöloppet) så skulle tiden vara ungefär densamma, men att löpningen slet mer på kroppen. Med andra ord - gå upp för backen...
Okej, jag erkänner, när de mest vältränade personerna i min omgivning inte vill göra mig sällskap för att de inte tror att de klarar det blir jag nervös! Om inte de tror att de klarar det - hur ska då jag kunna göra det? Den senaste kommentaren i ämnet löd: "Är det inte lika bra att ge upp innan du gör bort dig ordentligt?" Snacka om att jag blev förbannad! (Visade sig att han hade läst det första inlägget i bloggen. Tur för honom för jag var så nära att be honom dra åt helvete!) Men kanske ligger det lite i resonemanget? Ne, vänta lite - inte tänka negativa tankar - jag fixar det.....! Ihhhhhhhhhhhhhhh
Med vad upptäcker jag... det snöar - och inte lite, hela dagen har det snöat! Kanske ska jag stå som ett fån och hoppa upp och ner av glädje eftersom det helt plötsligt finns snö att träna inför Vasaloppet i. Njeee.. inte riktigt så optimistisk är jag. Eftersom jag börjar med Vansbrosimmet i sommar så känns Vasaloppet så avlägset och jag vill faktiskt springa nu! (Dessutom har jag inte införskaffat några riktiga skidor - hade jag haft det hade ju saken varit en annan...hahahha...jo visst...)
På tisdagar och torsdagar har jag tidigare varit ute och gått/sprungit med en kompis. Han är grymt mkt bättre löpare än vad jag är och dessutom en jävel på att peppa. Så där så att man ibland känner att man skulle kunna strypa personen i uppförsbackarna eftersom han tar sig upp så lätt... Han är iaf grym att ha med!!!
Han ansåg däremot inte att det var värt att springa och bryta benen i dagens snölandskap. Så träningen ställdes in. Tro mig jag hade precis lika gärna kunnat ställa in själv men jag måste verkligen komma igång nu, att träna med någon annan blir därför perfekt - då kan man inte ställa in hur som helst. Även om hans ursäkt var ganska legitim. Vi bestämde för att köra imorn istället då det förhoppningsvist slutat snöa. Men för säkerhetsskull så kör jag 5 km imorgon bitti innan jobbet på bandet i vardagsrummet (åhhh, vilken lång historia det där löparbandet är...hihi).
Jag frågade även om inte han skulle göra mig sällskap i Lidingöloppet - det blev tvärt nej. Men de som känner mig vet att jag inte kommer ge mig så lätt - där är inte sista ordet sagt. Han sa att för att klara Lidingöloppet måste man ha sprungit minst 3 stycken 3mils "lopp" innan - för att hinna med det krävs en seriös satsning - något han inte kände att han hade tid med! Herregud vad har jag gett mig in på? Dessutom sa han att kroppen är helt uttömd när han sprungit två mil och det var minsann inte att bara lägga på en mil till... Neeeeeehe...
Men Anders Gärderuds tips om att göra 100 tåhävningar om dagen istället för att lägga på 5km på rundan? Allt för att det var viktigt att ha starka vrister och tår. Det passade ju mig perfekt - även om till och med jag förstår att 100 tåhävningar, tyvärr, inte ersätter 5 km... Men man tolkar ju saker som man själv vill - han sa i samma intervju att om man skulle klocka de som sprang respektive de som gick i Abborrbacken (sista stora backen i Lidingöloppet) så skulle tiden vara ungefär densamma, men att löpningen slet mer på kroppen. Med andra ord - gå upp för backen...
Okej, jag erkänner, när de mest vältränade personerna i min omgivning inte vill göra mig sällskap för att de inte tror att de klarar det blir jag nervös! Om inte de tror att de klarar det - hur ska då jag kunna göra det? Den senaste kommentaren i ämnet löd: "Är det inte lika bra att ge upp innan du gör bort dig ordentligt?" Snacka om att jag blev förbannad! (Visade sig att han hade läst det första inlägget i bloggen. Tur för honom för jag var så nära att be honom dra åt helvete!) Men kanske ligger det lite i resonemanget? Ne, vänta lite - inte tänka negativa tankar - jag fixar det.....! Ihhhhhhhhhhhhhhh
måndag 24 mars 2008
Nervös start!
Första gången jag bloggar - nervöst - barnsligt och ähhhh..nu kör vi!
Tack storasyster för det enorma stöd (okej - mest gapskratt än så länge) men du hjälpte mig ju iaf med att starta bloggen - otekniska lillasyster behöver hjälp - tålamodet är tyvärr en bristvara hos majsan.
Tanken är att jag - till allas stora glädje - skall genomföra klassikern (Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimmet och Lidingöloppet) och bloggen är till för att visa min väg mot....mål.
På frågan om det är "riktiga" eller tjejklassikern som jag ska genomföra svarar jag - den längre av dem två - tjejklassikern är faktiskt oxå en prestation!!! På fråga två - vilken tid jag strävar mot - svarar jag släng Er i väggen - jag är nöjd om jag tar mig i mål!
Jag är långt ifrån atletisk och uthållig men har en enorm vilja och det är den som ska ta mig i mål. Detta innebär att stödet från mina nära och kära för tillfället består i att reta upp mig så att jag får ännu mer jävlar anamma. Vilket än så länge fungerar... För ingen tror att mina idrottsliga prestationer kommer ta mig i mål. Vi får väl se...
De kommentarer som än så länge haglat över huvudet är följande:
"VA ska du göra klassikern - det går aaaaallldrig" (sagt av örebroare...så klart)
"Men lilla gumman vad tänkte du på då..."
"Du förstår nog inte vad det innebär!"
"Vad har du gett dig in på - det räcker väl om du springer Vår Ruset?"
"Jag skulle aldrig klara av det så jag blir imponerad om DU gör det"
"Är det någon kris du har?"
"Har du slagit vad?"
Ni förstår ungefär vart jag vill komma - ingen tror att jag fixar det - en större morot att motbevisa dem! Just nu består min träning av att via nätet läsa tips på hur man kommer i form... ja - man måste ju börja någonstans... Men jäklar - fortsättning följer!!!!
Tack storasyster för det enorma stöd (okej - mest gapskratt än så länge) men du hjälpte mig ju iaf med att starta bloggen - otekniska lillasyster behöver hjälp - tålamodet är tyvärr en bristvara hos majsan.
Tanken är att jag - till allas stora glädje - skall genomföra klassikern (Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimmet och Lidingöloppet) och bloggen är till för att visa min väg mot....mål.
På frågan om det är "riktiga" eller tjejklassikern som jag ska genomföra svarar jag - den längre av dem två - tjejklassikern är faktiskt oxå en prestation!!! På fråga två - vilken tid jag strävar mot - svarar jag släng Er i väggen - jag är nöjd om jag tar mig i mål!
Jag är långt ifrån atletisk och uthållig men har en enorm vilja och det är den som ska ta mig i mål. Detta innebär att stödet från mina nära och kära för tillfället består i att reta upp mig så att jag får ännu mer jävlar anamma. Vilket än så länge fungerar... För ingen tror att mina idrottsliga prestationer kommer ta mig i mål. Vi får väl se...
De kommentarer som än så länge haglat över huvudet är följande:
"VA ska du göra klassikern - det går aaaaallldrig" (sagt av örebroare...så klart)
"Men lilla gumman vad tänkte du på då..."
"Du förstår nog inte vad det innebär!"
"Vad har du gett dig in på - det räcker väl om du springer Vår Ruset?"
"Jag skulle aldrig klara av det så jag blir imponerad om DU gör det"
"Är det någon kris du har?"
"Har du slagit vad?"
Ni förstår ungefär vart jag vill komma - ingen tror att jag fixar det - en större morot att motbevisa dem! Just nu består min träning av att via nätet läsa tips på hur man kommer i form... ja - man måste ju börja någonstans... Men jäklar - fortsättning följer!!!!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)